An unusual post in Swedish

Ibland känns det väldigt tungt att vara hemifrån såhär länge. Även fast jag har det grymt och stormtrivs så längtar jag ibland hem. Jag vet inte ens vad det är jag längtar efter, kanske är det bara tryggheten att veta att jag är hos min familj och att läsa reklam på svenska på tunnelbanan. Jag vet att jag blir rastlös efter bara ett par dagar hemma utan att åka bräda men ändå är dom där dagarna värda så otroligt mycket.

För det mesta när jag är ute och reser så njuter jag varje sekund men så klart finns det tider när jag bara känner för att lägga mig under sängen och dra ner rullgardinen. Speciellt när det kommer till träning som inte är wakeboard eller surfing. Typ att gå ut och löpa. Varför ska det vara så sjukt jäkla omöjligt att ibland sätta på sig dom där skorna??

Jag såg när jag var i Orlando sist en sån här lapp på min kompis Austins vägg hemma i sitt rum och efter det har jag kopierat idéen. Den sitter där som en boost när jag kommer hem efter att ha tagit världens krash på min bräda, när jag vaknar och inte kan gå ur sängen för all träningsvärk, när jag kommer hem efter en lång dag och sätter på mig löparskorna och när jag saknar min familj helt galet mycket.

Nyligen slog det mig dock att det är ju detta som är det vi letar efter. Det här kommer låta väldigt konstigt men jag ska försöka att inte flumma bort allt för mycket. Vi vill alltid ha mer, ju mer vi får. Vi jagar ju alltid något nytt så fort vi kommer över ett hinder/mål vill vi ta oss ann nästa. Många klagar över det, jag brukade också göra det, med kommentarer som “varför är vi aldrig nöjda med vad vi har” men det är ju för att det är utmaningen som är the rush! Living the chase 100% varje dag!

2 replies
  1. gissa vem;)
    gissa vem;) says:

    stressigt att hela tiden sträva efter något nytt, att det hela tiden måste hända något. Vad finns kvar när alla distraktioner tas bort?. är det då som mitt sanna jag visar sig? varför skulle det vara jobbigt att baravara med sig själv? att lyssna på andetaget och känna gläjden att finnas till. Utan en massa “skan ” , “måsten” “borde” …
    Det jag tror du vill säga är att det är inte målet i sig utan vägen dit som är vårat äventyr.
    Så stanna upp i ditt jagande och iakta dig själv, efter rastlösheten.. Där är du! helt fullkomlig och komplett. Mittpunkten av ditt universum!
    Du e fin!

    Reply

Leave a Reply

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *